En liten del av min stora fina familj, från sommaren i Georgien
Äntligen tillbaka, i vardagen eller vad vi nu ska kalla det. Jag känner mig lite som en absent mother som inte tar hand om mitt barn. Tur då att womengineer har hela fyra mammor som ser till att det alltid står kakor på bordet!
Jag har i år, eller förra om vi ska vara noga, varit med om det mest icke existerande jullovet någonsin. Hatten av för alla de som kämpar för att KTH ska få behålla sitt system med tentor innan jul, för det här är inget vidare. Jag hann visserligen med att åka hem, både till Stockholm och familjen på Gotland, fika med några av mina fina vänner och pyssla med mina alltid lika underbara småsyskon, men de flesta av de timmar jag tog ledigt var det en mening som hela tiden gnagde i bakgrunden – Jag borde plugga… Och när jag den 2 Januari lämnade min pojkvän sovandes och promenerade till bussen i ett vinterkallt och morgonmörkt men alltid lika fint Stockholm, på väg till ett trångt flyg och en tom lägenhet, ville jag inget hellre än att vända om. Och de där tentorna gjorde ju inte saken bättre…
… Men nu har jag skrivit dem! Med varierande resultat, jag har kommit till rätta i min nya lägenhet, jag har hunnit med lite skidåkning och insett hur många vänner jag har fått här som det var riktigt kul att komma tillbaka till. De nya kurserna har börjat, lite strålningsfysik (jättekul), partikelfysik (kul), atomär fysik (ganska kul), statistisk fysik (lite mindre kul) och så har jag börjat läsa på inför praktiken jag ska göra senare i vår, vilket gör mig nervös men glad! Den här stan inspirerar mig verkligen! Det är ett så stort centrum för forskning och utveckling och när man får besöka anläggningar och laboratorier där nya upptäckter görs varje vecka och prata med människor som skriver vetenskapshistoria, då känns det nästan som att det är jag som skriver den där historien, för plötsligt är det så verkligt och så nära!
Jag trodde inte att jag skulle kunna vara sugen på att börja plugga igen utan att få ha de där tre lovveckorna, men just nu känns det bara kul, och bättre blir det för om ett par veckor är jag inte ensam i lägenheten längre, då kommer min Tor och gör mig sällskap.
Jag vill dela med mig av min för tillfället ständiga följeslagare, Deportees senaste album Islands & Shores, enligt mig det gågna årets bästa svenska skivsläpp.
Katarina
